Tomma steg.

Kanske inte är toppen att skriva blogg just nu. för jag har en negativ kväll. Ett fenomen som stavas ppiller sista pillret. eller nåt. haha. alltid samma visa.
Men jag är så obeskrivligt trött på min jäkla fot nu. kan en fot vara så stort bekymmer? Ja, kan jag lova. För det hugger varje gång jag sätter i foten. och tro det eller ej men jag vill röra på mig. springa.
Jippi för skolan, äntligen har vårt schema kommit ut. så tack dummafula schemaläggare för att du lagt allting på min älskade fredag. nice. not. och religion suger. o du snackar skit.

När någon dör det är i som stunderna man verkligen kommer på vad det är man har. Det händer allt för ofta att jag tar mina när o köra för givet. Och det är jag säkert inte ensam om. För bara tanken på att någon i min familj eller någon av mina närmsta skulle försvinna för mej panikslagen och otroligt ledsen. Jag är så tacksam för att jag har en hel familj, fullt med underbara släktingar och inte minst ett gäng ovärdeliga vänner. För mitt liv hade varit så mycket tyngre utan er. I svåra stunder är det Ni som håller mig uppe. Det är er jag vänder mej till. Och jag kan verkligen inte förstå hur det känns när någon i familjen går bort. för jag är lycklig, jag har aldrig varit med om det. Min farfar är död, likaså min morfar. Jag minns deras dagarna dom dog tydligt. Jag minns alla ord och alla tårar. Då tyckte jag hela världen var orättvis. Det gör jag fortfarande. För det finns ingen som är värd att se sin mamma gå bort. Ingen som är så ung ska behöva gå igenom det. Och bara att se Dina tårar gör att det hugger i hjärtat. Jag önskar jag kunde ta bort din sorg och få dej att le. Men jag finns alltid här för dej sis. alltid.
Tänk att bara gå runt med tanken att jag kan aldrig mer krama min mamma, eller pappa. Bara den tanken gör mig vettskrämd. Så små saker som att ropa hej när man kommer hem. prata om dagen. Nej, jag ska bli bättre på att uppskatta, på att ta vara på tiden. varje minut är guld värd med er. Och återigen är jag så tacksam för att min familj finns. Jag finns alltid för er.

Saknad är en av dom jobbigaste känslor. Jag vill att Stefan ska komma hem så jag har någon att gå till om kvällarna. Och kossan så jag har någon att skoja o prata med.
Och vill jag att Han ska vara närmre. Jag behöver det nu.
Och Louise tack för dessa dagar. du är alltid välkommen. saknar dej redan här hemma :)
Lina, tack för att du är så sjukt härlig. behöver dej i klassen :)
Sabs för att du alltid är lika glad när jag ser dej i skolan, det smittar av sej!
Malin, för att man alltid hittar dej på skolan, du finns alltid där!
Frida, dej saknar jag ofta. men i lördags hade vi skoj, duoja:)

Elin.- Kom hem igen.
Jag älskar er

Kommentarer
Postat av: Lollo

Jag finns här för dig, de vet du.! Always! Kärlek!

2006-08-22 @ 21:08:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0