Krama mig.

Mina ögonlock är tunga nu.
Var är Lina.? Jag är trött. Godis.



Jag vill vara liten igen. Jag vill inte ha större problem än undran om det finns monster under sängen. Jag vill inte ha större vetskap om Verkligheten. För den är inte alltid lätt. Min verklighet just nu är så mycket värre än vad den någonsin kunde bli när man var liten. För då förstod jag inte allvaret i erat prat. Jag trodde att allting alltid ordnar sig. Men nu ser jag med andra ögon och inser att Verkligheten innehåller både vitt och svart. Verkligheten är inte som i min dröm. Den har sin gång. Upp och ner.
Men om man ändå kunde få chansen att ändra minsta lilla så vet jag precis vad jag skulle ändra.

Jag behöver dig, er.

Elin,- När jag faller, orkar du för två?
Och inga ord i världen kan beskriva er betydelse. För ni tittar på mig och ni förstår, Det krävs inga ord. Och vad framtiden än har för vägar för var och en av oss så kommer det alltid finnas kvar inom mig. För jag är så sjukt tacksam för att jag har er.

Kommentarer
Postat av: Lollo

Hmm,, o du klagar på mig att JAG aldrig skirver=! tsss hallåå! ditt inlägg är tvååå dagar gammalt! men gå o plocka på second hand då!

2006-07-24 @ 23:51:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0